Neapelkvartetten: berättelse om vänskap och våld

Mars 2018: en av mina vänner ger mig en bok som present på min 17-årsdag. Jag tittar på omslaget, läser bokens titel och författarens namn: ”L’amica geniale” (”Min fantastiska väninna”) av Elena Ferrante. Jag känner inte någon av dem. Jag ler, och jag tackar henne.

Två månader, efter att ha lämnat den på min bokhylla och egentligen inte brytt mig om den, bestämmer jag mig för att ta boken och börja läsa de första sidorna – faktiskt tvingar jag mig själv att göra det. Det verkar dock som att boken inte helt fångar min uppmärksamhet. Efter att jag långsamt har läst hälften av boken bestämmer jag att den inte är avsedd för mig. Min kamp med den boken är inte över ännu. Faktum är att min lärare i italienska bestämmer sig för att tilldela den till min klass som sommarläxa. Vid denna tidpunkt har jag inget annat val än att läsa den.

Elena Ferrante är en italiensk författare som sägs vara född i Neapel 1943. Ferrante har blivit känd under de senaste åren och har citerats av inflytelserika tidningar som The New York Times, Times eller The Guardian. Hennes verkliga identitet är faktiskt fortfarande ett hemlig och ”Elena Ferrante” sägs vara en pseudonym. Hon har publicerat sju romaner: ”L’amore molesto” (1992); ”I giorni dell’abbandono” (”Dagar av ensamhet”, 2002); ”La figlia oscura” (2006) och tetralogin ”Neapelkvartetten”, som består av ”L’amica geniale” (”Min fantastiska väninna”, 2001), ”Storia del nuovo cognome” (”Hennes nya namn”, 2012), ”Storia di chi fugge e di chi resta” (”Den som stannar, den som går”, 2013) och ”Storia della bambina perduta” (”Det förlorade barnet”, 2014). Tetralogin har anpassats till en TV-serie som tar sitt namn från den första volymen av serien. Den nådde TV hösten 2018 och var resultatet av samarbetet mellan det amerikanska nätverket HBO och de italienska nätverken RAI och TIMvision.[1]

Serien har den unga Elena ”Lenù” Greco och Raffaella ”Lina/Lila” Cerullo som huvudpersoner. Läsaren kan följa dem genom sina liv och livets olika skede: barndom, ungdom, mogen ålder och ålderdom. Elena och Lila växer upp i den kaotiska och våldsamma ”rione”, ett fattigt grannskap i Neapel, på 1950-talet.

De är två begåvade tjejer, men Lila verkar ha ett otroligt intellekt som gör att hon kan hantera problem utan någon ansträngning. Elena ser upp till Lila, med både beundran och rädsla. Lila kan faktiskt vara småsint ibland, som när hon kastade Elenas docka i källaren hos den fruktade Don Achille, en rik fascist som bor i samma byggnad som de två tjejerna. Elena känner sig skyldig att göra samma med Lilas för att bevisa att hon är lika djärv som henne.

Deras liv tar olika vändningar när Elena, trots de ekonomiska problemen, lyckas delta i mellanstadiet och sedan fortsätta sin skolgång, medan Lila tvingas avstå från det och jobba i sin faders skoaffär. De två tjejerna glider isär.  Lila är avundsjuk på de möjligheter som Elena har; samtidigt blir Elena förbittrad över och respekterar henne på grund av hennes beundransvärda intelligens.

Lila gifter sig först med Stefano Carraci och sedan har hon en kärleksaffär med Nino Sarratore, en av Elenas skolkompisar som hon är förälskad i. Besvikelsen som blir resultatet av denna händelse och längtan efter samma erfarenheter som Lila driver Elena till att ge sig till Ninos far, Donato Sarratore, och förlora sin oskuld med honom.

Medan Elena accepteras i det prestigefyllda ”Normale” universitetet i Pisa blir Lina gravid och bestämmer sig för att definitivt lämna sin man. Hennes affär med Nino har inget bra slut och hon rymmer med Enzo, en barndomsvän som lovar henne att skydda henne och barnet. På universitetet träffas Elena Pietro Airota, en mildmodig man från en inflytelserik familj.

Tack vare Pietros mor, Adele, lyckas Elena publicera sin första roman, som garanterar henne en inkomst och framgång. De två gifter sig och får två döttrar tillsammans.

Under tiden arbetar Lila först i en korvfabrik där arbetsförhållandena är outhärdliga och sedan bestämmer hon sig för att studera datorprogrammering med Enzo, ett beslut som försäkrar henne rikedom och prestige. Deras liv korsas igen när Elenas äktenskap slutar i skilsmässa, efter att ha träffat Nino igen, och inlett en affär med honom. Hon får även ett tredje barn med Nino. Lilas varningar om Nino visar sig dock vara sanna och Elena bestämmer sig för att lämna honom eftersom han har varit otrogen mot henne. De två tjejerna som vid denna tidpunkt är två kvinnor glider isär igen, även om de fortfarande håller kontakten under årtiondena efter Elena har bestämt sig för att flytta ut ur grannskapet där de tillbringade sina barndomsår. När hon är sextio börjar Elena skriva en roman om hennes vänskap med Lila, som tycks ha försvunnit.

Romanen växlar mellan förflutna och nuvarande: läsaren är samtidigt med den Elena som skriver en roman medan Lila inte har lämnat några spår av henne och den Elena som växer upp, hanterar svårigheter och människor från sin barndom. Romanen handlar inte bara om historien om att två tjejer växer upp, utan också om den 1900-talets Italien som utvecklas och kämpar med rättvisa och våld.

         “Jag känner ingen nostalgi för vår barndom: den var full av våld. Varje sak hände varje dag hemma och ute, men jag minns inte att jag någonsin trodde att livet vi hade där var särskilt dåligt. Livet var så, det var allt vi växte upp med plikten att göra det svårt för andra innan de gjorde det svårt för oss.”[2]

Elena Ferrante nämner upprepade gånger den brutalitet som tar över Neapel, särskilt över de fattigaste stadsdelarna. De som styr över staden är inte politiker, utan de som tjänar mycket pengar, ofta genom olagliga affärer och aktiviteter. Invånarna i grannskapet är tvungna att underkasta sig deras vilja: antingen behagar de dem eller dömer sig själva genom att försöka glida undan deras makt och få frihet.

Elena Ferrante nämner också viktiga händelser i italiensk historia: protesterna 1968, bortförandet av en statsman och medlem av kristdemokratiska partiet Aldo Moro 1978 och Bologna massakern 1980. Ferrante skriver om den kampen då arbetarna och kvinnorna som försöker hävda sig i en politisk miljö som föredrar att stödja och främja endast män som redan har nått framgång och rikedom. Både arbetare och kvinnor kämpar för att deras rättigheter att erkännas: de första strävar efter en anständig och adekvat arbetsmiljö, de senare för deras oberoende från män – kvinnorna är inte den reflekterade bilden av dem, utan de har sin egen identitet, sina egna åsikter på världen och den nuvarande situationen. Kvinnor har fortfarande en värdighet även om de inte är gifta, kvinnor har fortfarande värdighet även om de inte har en man som stöder dem. Elena Ferrante berör också temat för vikten av utbildning och vikten av att följa sina drömmar. Genom att studera kan man hitta nyckeln till framgång. Man kan lära sig att försvara sig själv från de som vill luras och trycka ner kvinnor. Genom det kan man ändra sitt liv, slippa ifrån oförutsedda situationer och uppfylla drömmar, för ”ingenstans är det skrivet att du inte kan göra det”[3].

Denna tetralogi fick mig att återupptäcka läsningens passion och helt nedsänka mig i ett annat universum, där rymd och tid inte följer de lagar som vi är vana vid. Jag tyckte om att läsa alla böckerna, även om jag anser att den sista var lite långtråkig och inte fullt lika spännande som de andra. Elena Ferrante skriver på ett trevligt sätt och varje ord följer smidigt det förra, som enkelt bär dig sida efter sida mot slutet av boken. Romanerna handlar inte bara om många viktiga och aktuella teman utan ger dig också en självbedömande resa som hjälper dig att upptäcka dina rädslor och ditt självförtroende. I slutet, när du har lagt tillbaka romanen på hyllan, kommer du att få en fråga som ekar i ditt sinne: vem var den fantastiska vännen? Var det Elena med sin förmåga att skriva och följa hennes drömmar som ledde henne till framgång? Eller var det Lila, som inte hade samma möjligheter som hennes vän utan hade ett naturligt geni med vilket hon lyckades charmera nästan alla runt henne? Det finns inget rätt eller fel svar. Det finns inget svar alls.

[1] https://sv.wikipedia.org/wiki/Elena_Ferrante

[2] Ferrante, Elena (2011).  L’amica geniale. Roma, Italia: Edizioni e/o

[3] Ferrante, Elena (2011).  L’amica geniale. Roma, Italia: Edizioni e/o