Yada Yada gick till P4 för att intervjua Annika Ilmoni om hur det är att jobba med radio på P4 Kalmar.
Utomhus är det 10 grader för kallt och gråmulet. Genom glasfönstret ser man flitigt arbetande människor i ett varmt, hemtrevligt ljus. Vi ringer på, det tar ett tag innan någon svarar och släpper in oss. Genast möts vi av den vänliga atmosfären som råder på P4 Kalmar.
En kvinna kommer upp till oss och frågar om det är vi som skall intervjua henne. Vi svarar ja och tar i hand. Kvinnan introducerar sig som Annika Ilmoni.
Hon leder oss genom det öppna kontoret som är P4, medans hon ibland stannar och drar ett skämt eller två med sina kollegor. Kollegorna skrattar och skämtar tillbaka. Kanske är det detta som ger P4 Kalmar den hemtrevliga känslan, den oundvikligt starka kamratskapen mellan de P4 anställda som får en att känna sig som en del av teamet.
Vi slår oss ner i en soffa i fikarummet. En bit bort ser vi en skylt på väggen där det står “SVT”. Nyfiket frågar jag om det är det faktiska SVT som jobbar där inne. Hon skrattar lätt och svarar att ja, det är det faktiskt. Hon förklarar att det är där de spelar in de lokala nyheterna för Småland. Under tiden vi pratar kommer det förbi många arbetskamrater för att hämta kaffe, nyfikna av vad som händer därborta med kameran.
Annika ger en känsla av trygghet när hon utan problem lyckas hålla en lugn konversation. Något hon säger är viktigt när man skall ut och intervjua okända människor om event och liknande. Det får personen i fråga att öppna upp och berätta ifrån hjärtat det gör alla radioreportage mer genuina. Som exempel berättar hon när hon hade sin praktik och hon skulle ut på en intervju på en skola. Hon samlade ihop några ungar som ville vara med på en intervju. De pratade lite innan och hon förklarade hur intervjun skulle gå till. De kör igång och hon ställer första frågan, men ungarna var helt tyst.
“De bara stod och stirrade på mig och jag, jag fick panik inombords. Allt verkade ju så bra innan” säger Annika, medans hon återupplever ögonblicket. “Jag avslutade intervjun och frågade ungarna vad som hände. Deras svar var att de inte hade något mer att säga”. Hon skrattar gott åt minnet och återgår till nuet.
Vi frågar henne hur en normal dag på jobbet ser ut. Hon funderar ett tag och säger att hon normalt jobbar vid sin dator där hon planerar sina framtida program och på förmiddagar mellan 10 -13 samt på eftermiddagarna mellan 15-18.30 sänder hon på radio. När hon sänder sina program brukar hon göra telefonintervjuer, spela musik och sköta tekniken.
“Det var ganska svårt att lära sig vad alla spakar och knappar gjorde i början” säger hon, “men man lärde sig efter ett tag och nu sitter det som sten.”
Efter att vi pratat på ett tag om allt under himmel och jord så visade Annika oss in i en radiostudio där hon loggade in och förklarade hur det ser ut och funkar när man sänder i radio. Det finns ett 10-tal radiostudior på P4 Kalmar där vissa sänder live och vissa spelar in segment för framtida bruk. Studion var väldigt klinisk och gav en säker känsla av professionalitet, allt kändes väldigt seriöst.
Vi tackade för oss, och sade adjö. Det kändes både lärorikt men samtidigt väldig tomt att lämna den sköna stämningen på P4 Kalmar bakom sig.
Skribent: Johanna Ström
Kamera och regi: Eerica Berg
Kalmar Fria Läroverk
