De som har sett filmmusikalen The Greatest Showman eller som har hållit i en gammal 50-lapp bör vara bekanta med namnet Jenny Lind. ‘Den svenska näktergalen’, som hon även kallades pga. sin ljuva sopranröst, tog världen med storm och lyckades bli känd som Sveriges första internationella stjärna. I år fyller denna extraordinära kvinna 200 år.
Jenny Lind. Målad av Eduard Magnus (1799-1872).
Jenny Lind föddes den 6 oktober 1820 i Klara (dåvarande Norrmalm) i Stockholm till ett ogift par. Hennes mor misshandlade henne, fadern var alkoholist, och de båda gjorde de klart för henne att hon var oönskad när de inte ville ha med sina namn i födelseboken. Hennes barndom var således inte den bästa och hon lämnades ofta bort till olika fosterfamiljer.
Det var hos en av dessa fosterfamiljer som hennes liv förändrades för alltid. Hon väckte nämligen, redan som 9-åring, uppmärksamhet med sin röst där hon brukade sitta vid fönstret till ett av sina fosterhem och sjunga för sin katt. Jenny blev strax efter det elev på Kungliga Teatern där hon fick sångundervisning. Först fick hon hon bara enstaka talroller, men den 7 mars 1838 uppträdde hon för första gången i en huvudroll, som Agathe i operan Friskytten, och gjorde direkt succé.
Hon utnämndes 1840 till hovsångerska av kronprins Oscar, och senare samma år som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. År 1841 reste hon till Paris för att slutföra sina studier hos den välkände sångläraren Manuel Garcia. Jenny Lind hade använt sin röst så pass mycket under föreställningarna i Stockholm att hon nästan hade förstört den och det var enbart genom Garcia, som beordrade henne att inte sjunga ett ord på sex veckor, som den räddades. Året därpå provsjöng hon för den tyske kompositören Meyerbeer på operan i Paris. Hon blev inte anställd och sjöng inte heller fler gånger på en opera, men som för att läka såret erbjöd Meyerbeer henne arbete i Berlin. Hon tog det efter att kort ha återvänt till den nordiska scenen. Efter att ha spelat Norma i Berlin 1844 och den enbart för henne komponerade Vielka, började hon gästspela på flera tyska och brittiska scener.
Jenny Lind inspirerade många och vann flera beundrare med sin ljuva röst. H.C Andersen, Lindblad, Chopin, och Mendelssohn är endast ett fåtal av alla dem som lovprisade henne. H.C Andersen förälskade sig i henne och ska ha friat många gånger. Hans sagobok Näktergalen skildrar i symbolisk form dennes olyckliga kärlek. Mendelssohn var den som betydde mest för henne själv, och när han dog i en stroke 1947 tog hon det mycket hårt och skrev: “Han var den enda person som gjorde min ande fulländad, och nästan lika fort som jag hade funnit honom förlorade jag honom igen”. Mendelssohn å sin sida blev lika hänförd av henne som hon av honom, och han skrev sopransolot till sitt oratorium Elias specifikt för henne, någonting som hon först fick sjunga åren efter hans död. Musikforskare är inte eniga om av vilken natur deras relation var. Rörde det sig endast om konstnärlig uppskattning från båda sidor eller var djupare känslor inblandade? Den frågan är, och förblir, kontroversiell därför att Mendelssohn redan var gift och hade fem barn.
Jenny Lind lämnade scenen 1849. Hennes röst var överansträngd och hennes religiösa intresse bara växte. År 1850 kontaktades hon av P.T Burnham, huvudkaraktären i The Greatest Showman, som lyckades övertala henne att göra en längre turné i USA. Redan innan hon hann sjunga blev det en succé, för över 30 000 människor hälsade henne välkommen när hennes båt anlände till New Yorks hamn. Detta var ingenting ovanligt när det kommer till Jenny Lind. Hennes debut i London hade varit någonting som allmänheten aldrig förr hade sett: Majesty’s Theatre var sprängfylld med en jublande publik, folk köade i flera dagar för att få händerna på en biljett, brittiska affärsmän var aldrig sena med att slå vad om stjärnans popularitet, och dessutom såldes det merch i rasande fart. Storbritannien hade fått hysteri, och USA var på tur.
Hon gifte sig i Boston 1852 med den tysk-judiske pianisten Otto Goldschmidt. De slog sig ned i Worcestershire i England där hon ägnade sig åt familjeliv, välgörenhet, och sång. Jenny Lind donerade nästan alltid pengarna från varje konsert till svenska välgörenhetsorganisationer, något som ytterligare hade boostat hennes karriär innan hon sade adjö till den. Hon dog av cancer i slutet av 1887.
Jenny Lind är eller, rättare sagt, var en av Sveriges största stjärnor som slagit igenom internationellt. Det är svårt att jämföra henne med exempelvis ABBA eller Avicii, men det är ändå inte helt omöjligt att se henne på samma piedestal som dem, även om hon nu idag är relativt bortglömd av majoriteten. Ingen inspelning existerar efter henne, vilket är oerhört synd, eftersom hennes röst sades ligga på det allra högsta registret; ljus, ömtålig men ändå fullständigt klar – precis som en näktergal. Vi kommer således aldrig att få veta hemligheten bakom hennes framgång och varför människor avgudade henne, utan vi kan endast läsa om henne och minnas hennes storhet. Och vilket år är inte bättre än i år?
