Störst av allt är kärleken

Foto: Kristina Lindberg

När jag var i Köpenhamn för några månader sen såg jag något som fångade min uppmärksamhet. Jag hade gått ut till centrum för att köpa lite kläder när jag såg en annons för så kallade couple shirts, där de hade en tröja för killar och en tröja för tjejer med trycket This is love. Allt jag gjorde var att sucka över hur lite diversitet vi har i vårt samhälle och hur tvångskönade tröjorna var tvungna att vara. Tjejernas var en ljusrosa med ett kursivt typsnitt och killarnas tröja var mörkblå med ett rakare och “tuffare” typsnitt. Den kvällen började jag tänka mindre på tvångsköning av livlösa föremål och mer på vad tröjan sa. This is Love.

Just nu lever vi i ett samhälle där de flesta människor förväntar sig att bli kär i någon av de motsatta könet, ha ett monogamt förhållande, gifta sig med den personen och få ett eller två barn och dö på ett ålderdomshem. Det är självklart att många vill leva på detta sätt och det är inte fel på något sätt men alla vill inte leva i hetrosexuella förhållanden, alla vill inte gifta sig, alla vill inte ta del i ett monogamt förhållande och de flesta vill inte ha tröjor med fula färger och med fula typsnitt som säger att romantisk kärlek är den enda kärleken.

Foto: Kristina Lindberg

För mig känns detta inte som kärlek, men jag kanske är lite partisk eftersom jag aldrig har varit i ett romantiskt förhållande med en annan person men det betyder inte att jag aldrig har känt kärlek. Jag har känt kärlek hos vänner och familj men den kärlek är på något sätt mindre värd än kärleken än den “normala” romantiska kärleken mellan två personer? Jag kanske aldrig kommer bli kär i någon, jag kommer kanske aldrig få barn, jag kommer kanske aldrig vara i ett monogamt förhållande men varför känns det som jag blir tvingad att tänka av min omgivning att det är det enda sättet till en ren och sann kärlek?

Många anser en hetrosexuellt monogamt romantisk kärlek är den enda kärlek som har någon betydelse men är det sant? Svaret är nej. Mer än två personer kan bli kära i varandra, man kan vara kär i någon utan att känna en sexuell attraktion, man kan vara kär i det motsatta könet, samma kön och kön som står utanför de binära könen. Kärlek är inte något man kan styra, man kan inte bestämma vem man blir kär i eller vem man älskar. Allt man kan göra är att bestämma om man tycker personen eller personerna är värda att älska och om de kan ge samma typ av kärlek som man vill få ut av förhållandet.

Kärlek kan vara passionerad, impulsiv, sexuell och snabb, lugn och fridfull, läskig och främmande, ljuv och tidlös. Det finns flera tusen ord som kan beskriva kärlek på tusen olika språk och inget är rätt eller fel. Kärlek är vad man gör det till om det hetrosexuellt är det okej, om det är polygamist är det okej, kärlek är inte fel. Den enda kärlek som jag inte är okej är påtvingad kärlek, romantisk kärlek mellan släktingar, romantisk kärlek mellan vuxna och barn och så vidare och ofta håller statliga lagar med mig. Jag har en åsikt om kärlek och jag är säker att många andra har olika åsikter om kärlek och vad kärlek kan betyda för dem, men störst av allt är kärleken och all kärlek är bra kärlek.

 

About the Author

Kristina Lindberg
Elev på Fria Läroverken Kalmar och har en mental ålder på 55 år gammal.