Recension: Odinsbarn

Odinsbarn

Jag har läst boken Odinsbarn av den norska författaren Siri Pettersen. Odinsbarn är en fantasyroman som baseras på nordisk mytologi och är den första boken i serien Korpingarna. Boken har blivit hyllad i Norge så när den blev översatt på svenska så bestämde jag mig att se varför den var så omtalad.

Hirka är 15 år och är född utan svans. Att vara svanslös i denna världen är oacceptabelt eftersom att människor ses som en myt. Hirka och hennes far stannar därför aldrig kvar längre på en plats och lever på att sälja droger och medicin. Eftersom att hon är 15 är det dags för Riten, en ceremoni där alla 15 åringar ska få träffa siaren, deras gud. Under riten bestäms hur stark din kraft är, om din kraft stark så kan du komma in på de fina skolorna och få jobba för rådet. Problemet är att eftersom Hirka är svanslös, ett odinsbarn, så kan hon inte famna vilket man måste kunna för att siaren ska känna kraften. Hon tänker rymma för att slippa genomgå riten, rädd för att rådet ska döda henne om de får reda på att hon är ett odinsbarn.

Jag måste säga att jag var lite skeptisk till att läsa denhär boken först eftersom att huvudkaraktären är 15 och och jag avskyr verkligen att läsa om folk som är yngre än mig men jag gillade verkligen denhär boken och jag tycker att karaktärerna kändes mänskliga. De reagerade på saker så som människor gör vilket gjorde att man inte behövde ifrågasätta varenda handling i boken. Enligt mig gjorde detta att man relaterade mer till karaktärerna och det blev mycket intressantare att läsa boken. Karaktärena var också fängslande och storyn och relationerna mellan karaktärerna kändes väldigt genomtänkt. Jag uppskattar också det faktum att man följer tre olika personer, förutom Hirka får man också följa Rime hennes barndomsvän och den blivande rådsmedlemmen Urd.

Boken hade inte jätte mycket action men tillräckligt mycket för att det ska fortsätta vara intressant. Speciellt den sista tredjedelen av boken var verkligen en bladvändare och jag ville inte lägga ifrån mig den. Pettersen har verkligen lyckat bygga upp en intressant värld och det faktum att den baseras på nordisk mytologi var det som fick mig att vilja läsa den från början. Jag måste erkänna att de första 150 sidorna var ganska långtråkiga men boken blir mycket bättre efter det och det var heltklart värt att läsa boken.