PMS 101

Klockan slog just 11:55 och jag sitter hemma i sängen och skriver denna krönika. Egentligen borde jag vara i skolan. Men det går inte, för jag har dramatisk mensvärk och PMS. Ni som känner igen er i den situationen vet att i det tillståndet gör man större nytta hemma än i skolan eller på jobbet.

Mens är, som bekant, ett relativt tabubelagt ämne. Detta har i sin tur lett till att även allt som rör mens har blivit något av ett förbjudet ämne att prata om och diskutera. Tamponger, bindor, PMS, mensvärk och allt vad det innebär är något som du möjligen diskuterar med dina närmsta väninnor, och så är det med det.

Denna krönika är inte ett försök att, i ett feministiskt syfte, avdramatisera mens. Denna text vill jag istället dedikera till alla pojkvänner, bröder, pappor och manliga vänner som har någon i sin närhet som ungefär en gång i månaden kanske inte beter sig som vanligt. Denne någon kanske är emotionell, arg, spydig, sur, ledsen, ineffektiv eller bara helt likgiltig. Hur ska du förhålla dig till detta? Vad ska du göra? Vad ska du inte göra? Hur kan du hjälpa personen i fråga?

Vill du har en örfil? Om så är fallet, är allt du behöver göra att kalla personen med mens för äcklig. Hade min pojkvän, under en av mina “röda” dagar sagt till mig att jag var lite ofräsch på grund av att jag hade mens, så hade han, i samband med att jag även har PMS, förmodligen fått en rak höger. För så här ligger det till; att ha mens är inte äckligt. Mens kan vara äckligt, men det innebär inte att den som har mens är äcklig. Det är helt naturligt och ett tecken på att kroppen fungerar som den ska. Alltså, kommentera inte att vi på något vis skulle vara äckliga eller ofräscha, då får du ta konsekvenserna.

Om det inte var nog med örfilen så kan jag även erbjuda en spark mellan benen. Är detta något som låter intressant, så ska du göra samma sak som några pojkar som jag en gång mötte på Ica gjorde. Jag strosade omkring mellan hyllorna inne i affären i godan ro, tills jag kom till hyllan med sanitetsskydd. Ett paket tamponger och två paket bindor åkte ner i korgen. Jag hann inte ens vända mig om innan jag började känna av den där stickande känslan i kroppen, som att någon betraktade mig. Jag vände mig om, och där stod en liten skara pojkar och glodde på mig. Deras flin avslöjade att de minsann tyckte att det var otroligt underhållande att se mig plocka på mig mina förnödenheter. Deras flin försvann illa kvickt när de såg min ilskna blick och kort därefter vände de på klacken och skyndade sig iväg. Jag kokade inombords, ett resultat av PMS men också genuin ilska för att jag inte fick handla mensskydd ifred. Tro mig, jag är ingen våldsbejakande människa, men jag, liksom många andra, har otroligt dålig självdisciplin under PMS och det har hänt att både verbala men även mer fysiska slag har delats ut under denna otroligt känsliga tidsperiod.

Ett annat effektivt sätt att få en smocka över hela ansiktet är att säga åt mig att skärpa mig. Sätt dig in i detta scenario; en översköljande våg av mensvärk som tar över både kropp och sinne. Konstant, bultande huvudvärk. Och ovanpå det, ett känsligt humör som gör att gråten alltid är nära till hands. Skulle det vara så att en sked tappas på golvet, att ett skosnöre går upp, eller att hörlurarna trasslar ihop sig, då sprutar tårarna en sekund senare och man är fullständigt otröstlig. I dessa stunder, då PMSen kulminerar och man känner sig otroligt ensam och utsatt, föreställ dig då att en kaskad av fraser så som “ryck upp dig!”, “skärp dig nu” och “så illa kan det faktiskt inte vara” regnar över en. Får det önskad effekt? Absolut inte. Istället, beroende på din relation med henne, kan du antingen lämna henne ifred för att inte vara i vägen för henne och göra dig själv till en måltavla, alternativt trösta henne och säga att allt kommer att bli bra. Värt att komma ihåg är även att choklad är ett erkänt botemedel mot såväl PMS som mensvärk.