Äntligen så är restriktionerna över och hockeyn kan börja på allvar igen. I ungefär två år nu så har Covid drabbat hockeysäsongen. Ingen publik på matcherna och matcherna, ja under en period blev matcherna och träningarna till och med helt inställda.
Jag har spelat hockey hela mitt liv och vet att när man är mellan 13-17 år så utvecklas man som mest och är man då 15 år, som jag var när pandemin kom, så missar man en stor del av sin utveckling. Detta har inte drabbat mig så jättehårt men jag känner folk som drabbades hårt ut av detta och även slutade med hockey då de tyckte att det blev tråkigt.
De lade ner säsongen i två månader och sedan startade de upp den igen men då var det bara träningar. Innan pandemin fick vi börja träna på isen men efter att den slog till började vi med utefys. Det var inte det roligaste man har gjort i sitt liv om man säger så. Det var minusgrader ute och det blåste storm varje gång vi hade fys så man frös rätt gott. Men sedan sa tränarna att vi skulle börja med lite utebandy för att hålla igång spelet, detta för skapa variation, så att vi inte körde fys hela tiden så att folk tröttnade och slutade. Så, varje onsdag och lördag körde vi utebandy. Detta var kul men svårt för att det var snö ute och is under snön så man sprang runt och halkade hela tiden men visst, det ledde till många skratt.
Till slut fick vi komma in i ishallen igen och börja träna på is. På träningarna så fick vi inte byta om i ishallen. Vi var tvugna och byta om hemma och vissa bytte om utomhus för att de inte pallade att åka bil med all utrustning på sig. Jag bytte om hemma på övervåningen. Jag satte då på musik, som vi brukade göra i ishallen, för att få ungefär samma känsla som om det skulle varit med laget. Sedan var det bara att hoppa in i bilen och åka från Kalmar till Nybro med hela utrustningen på sig och dunka musik.
På träningen så var vi tvungna och hålla avstånd och vi fick ej gå in i närkamper. Detta var otroligt jobbigt för man är van vid att gå in i närkamper. I början var det dock mycket närkamper ändå och det gillade inte styrelsen så de började kolla på våra träningar för att se om vi lydde restriktionerna. Vi fick tydligen en varning så våra tränare var därefter extra noga med att vi höll avstånd från varandra och inte hamnade i närkamper. Hade det inte fungerat hade vi inte fått absolut träna mer. Men efter ett tag så slutade styrelsen att kolla på våra träningar så vi började lite lätt med närkamper igen för att det skulle bli lite roligare. Sedan var säsongen över och vi började med sommarfys vilket pågick i 2 månader. Så var det nästa säsong också.