Ögonbryn on fleek och sylvassa leenden

Kroppsideal; ett laddat ämne för många. Stort och inte speciellt konkret. 2000-talets kroppsideal är att vara smal. Helst ska du vara lång också. Ser du även ut som en Victoria’s Secret-modell? Grattis, då har du vunnit det högsta priset i tävlingen om attraktivast gener.

Ser ni problemet? Om inte så har du antingen bättre saker för dig än att oroa dig om ditt utseende, då är det bara att gratulera – på riktigt, grattis! Eller så uppfyller du “kraven” samhället satt på oss. Problemet med detta är att inte speciellt många ser ut som Victoria’s Secret-modeller. De flesta är inte så smala så att man ser varenda revben i bröstkorgen. De flesta har faktiskt fett på kroppen, de flesta är inte en och åttio långa med ben som aldrig tar slut.

Det problematiska scenariot som då uppstår är att miljontals tjejer och kvinnor världen över hatar sig själva. Vi hatar den kropp vi fötts med. Vi ser beundransvärt på mannekängerna där de går på sina catwalks och bländar oss med snövita tänder. Vi ser på varandra med avund och hat, samtidigt som vi pratar om hur viktigt det är med feminism och systerskap. Vi ser på våra närmsta vänner som vi älskar, instämmer med och stöttar, samtidigt som vi ler sylvassa lendeén med knutna händer. Vi ser deras vackraste drag och önskar att de var våra. Långa ögonfransar, ögonbryn on fleek, fylliga läppar och vader to die for.

Vi önskar vi vore “perfekta”. En något strulig position att vara i eftersom “perfekt” är subjektivt. Vad jag tycker är vackert och perfekt tycker nästa inte är det. Exempelvis så är jag inte speciellt imponerad av abstrakt konst – släng dig i väggen Jackson Pollock – medan ett flertal av mina vänner älskar det. Vi strävar efter att vara perfekta i andras ögon såväl som våra egna, trots att det är omöjligt.

Vi måste börja älska oss själva, älska våra kroppar, våra ärr, våra krokiga näsor, våra små bröst. Allt som vi har som anses “fult” av samhället måste vi älska. För det är inte fult, det är inget fel på dig. Försök att strunta i vad andra tycker – det är inte lätt, men det kommer göra ditt liv lättare – och älska dig själv för den du är. Vi måste hålla ihop, framhäva varandra och oss själva, girl power och allt det där. Vi kan göra världen mindre kritiskt mot kvinnor och våra kroppar.