Ödets nyck

Jag vaknar upp av att solens varma ljus lyser in i mitt rum. Min säng är, likt molnen i himmelriket, mjuk och varm. Jag bestämmer mig för att göra äggröra till frukost medan jag klär på mig mjukiskläder. “Kanske ska jag även ta en kopp te?”, tänker jag. Jag ser mig själv i spegeln.

– Detta kommer bli en bra dag!

BAM! Jag slår i min högra stortå i tröskeln. “Varför händer detta mig?”, är första tanken. Smärtan sprider sig från toppen av tån ner till dess rot och in i foten. Hela dagen är nu förstörd och jag lägger mig återigen i min säng. “Varför sviker du mig karma?” Jag börjar genast begrunda om jag har fått vågskålarna att gunga. Har jag inte levt efter den filosofi jag har valt?

Förutom smärtan av att brutalt mosa min tunga mellan mina egna tänder blir jag så oerhört besviken på mig själv för att jag är så otroligt klumpig.

 

Blev jag tappad som barn? Är det därför jag inte kan kontrollera min egen tunga?

Men sen kommer ilskan. Jag blir så innerligt arg när något sådant här händer. Om man ska beskriva det på något sätt ser det nog ut som när en demon försöker infiltrera sig i en människa. Med frustande röst svär jag och skriker. Jag slår, sparkas och hoppar hysteriskt. Ögonen går runt, runt och letar febrilt efter något att smasha sönder mot väggen.

 

Alltför många gånger händer det att jag slår i tån, går in i dörrkarmen eller biter mig i kinden. Som sagt “En olycka               kommer sällan ensam”. Jag kan verkligen inte förstå varför de högre makterna tycker att jag förtjänar detta. När jag var liten kan jag förstå att liknande incidenter skedde. Man vaknade en morgon och visste inte om att armarna vuxit två cm. Man är okoordinerad och slår i armbågen i frukostbordet.

 

Men jag är 18 år nu och har inte vuxit något på flera år och trots det sker detta minst tre  gånger i veckan. Är jag lika okoordinerad som en full 3-åring? Ska jag behöva leva mitt liv i rädsla av att slå i min kropp på varenda hörn i mitt hus? Ska jag behöva bli nervös varje gång jag tuggar tuggummi? Jag vägrar att leva ett liv i rädsla.

När dagen sedan är förstörd och jag har lugnat ner mig återgår jag till att göra vad man nu gjorde innan hela ens värld slogs till spillror men nu är jag och kommer vara en surkärring resten av dagen.  Väl i surkärring stadiet börjar jag själv fundera på varför jag har så dålig karma. Det finns fem livsregler inom buddhismen som jag försöker hålla. De fem livsreglerna är:

  1. Du skall icke döda något levande
  2. Du skall icke stjäla
  3. Du skall icke missbruka sex
  4. Du skall icke dricka alkohol eller ta droger
  5. Du skall icke ljuga

Nu när jag har dem framför mig så tydligt nedskrivna inser jag att det bara är en av dessa livsregler som jag hållit. Jag har alltså mig själv att skylla. Tack för att jag fick skriva av mig min ilska istället för att drämma något i väggen.

Jag ställer mig upp och tänker “Ja, nu har jag varit ganska så produktiv, kanske ska man kolla på High school musical?” Jag går mot kakskåpet.

– En chokladboll skulle sitta fi…

BAM! Jag slår i min högra stortå i tröskeln.

About the Author