Me, Earl and the Dying Girl

me_earl_and_the_dying_girl

Filmen Me, Earl and the Dying Girl gör succé runt om i världen och har ett tema likt John Greens ‘The Fault In Our Stars’ och Jenny Downhams ‘Now Is Good’.

Thomas Mann gör i denna film ett enastående jobb i sin roll som filmnörden Greg, som blir tvingad av sin mamma att umgås med den nyligen cancer-diagnoserade Rachel, som spelas av Olivia Cooke. Den påtvingade vänskapen mellan dem blir snart en bästa kompis-relation. Men, som Gregs uttryckslösa berättarröst fortsätter säga genom filmen, detta är ingen kärlekshistoria, detta är en historia om en oväntad vänskap.

Greg låtsas inte om hennes sjukdom till en början men den gör sig snart påmind och blir till och med oundviklig. Trots detta väljer Greg att strunta i den. Men när Rachel börjar ge upp hoppet blir Greg sårad och deras vänskap tar slut lika fort som den börjat.

Till skillnad från andra cancer-noveller leder denna vänskapen inte in i någon  djup kärleksrelation, utan deras relation håller sig endast till vänskap. Det jag gillar med filmen är att de inte lägger fokuset på att hon faktiskt är sjuk, utan fokuset ligger helt på deras otroliga vänskap. De nyfunna skådisarna gör verkligen det mycket roliga manuset rättvisa. Filmen är mycket bra gjord och den känns väldigt välplanerad. Man får känslor som sorg, glädje och frustation genom filmens gång och det är precis så det ska vara, tycker jag! Detta är en film som jag kan se tusen gånger om utan att bli trött på den och det är en film för alla dramakomedi-nördar där ute!

Filmen får:  stars