Livet är ingen självklarhet – uppskatta varandra

bild_kronika

För några veckor sedan besökte jag ett asylboende tillsammans med några kompisar. Vi hade startat en insamling av kläder och leksaker som vi sedan skulle lämna över. Vi blev visade runt av en man i 50-års åldern, han visade oss bland annat ett lekrum som fanns till för de mindre barnen, som inte gick i skolan. Han berättade även om hur de jobbade och hur saker och ting praktiskt fungerade. Jag hade ganska svårt att koncentrera mig på det han sa då det sprang omkring barn, mycket små barn, som ville komma in i lekrummet som vi för tillfället stod i. Jag kunde inte sluta tänka på vilken lång resa dessa små barn gjort, och hur jag inte har gjort en sådan resa. Det har lämnat allt bakom sig. Detta fick mig att börja tänka på hur vi tar allt för givet. Vilket är vad jag hade tänkt diskutera.

Varje morgon, bortsett från helger, vaknar jag av att mitt alarm ringer, som resten av befolkningen också gör. Snoozar, snoozar, snoozar. Och varför snoozar jag då? Jo för att jag är för lat för att gå upp för att sedan gå till skolan. Skolan. Jag går första året på gymnasiet. Jag får alltså, utöver en grundskoleutbildning, tre års betald utbildning där jag får välja att gå vilken linje jag vill. Av skolan får jag även låna en MacBook Air, som jag får använda som den vore min, och gratis lunch. Detta är bara lite av vad jag varje dag tar för givet. Varför tar vi saker för givet? Samma sak med personer, personer som jag egentligen är överlycklig att jag har i mitt liv. Jag tar dem för givet, antar att de varje dag ska fortsätta vara där.

Min teori är att om vi börjar uppskatta saker mer, kommer vi antagligen bli lyckligare. Hur då? Jo. Om någon förklarar för dig hur mycket du betyder för personen, kommer du med största sannolikhet bli ganska så glad. På samma sätt tror jag man kan göra sig själv glad genom att påminna sig själv om att det inte är en självklarhet att vi varje dag får äta oss mätta eller gå i skolan. Kanske i Sverige, men det är väl slumpen som placerat oss just här tänker jag. Vi kanske ska ta och tänka över hur mycket våra föräldrar faktiskt gör för oss och börja uppskatta det de gör, en dag är de borta. Eller när vi umgås med våra vänner och gör något roligt, stanna upp och uppskatta det, uppskatta dem. I dagens samhälle är många stressade, deprimerade och utbrända. Lite mer uppskattning skulle nog göra vissa saker lättare. Att känna lite mer lycka i vardagen tror jag skulle vara ganska nyttigt.

Så, visa uppskattning för varandra, alla kommer vinna på det!