Hemligheten bakom den lilla hyttan i Västerport

glasblasning_eld

Bland glassplitter och kartonger blåser Dennis sitt glas i den lilla hyttan som han, efter 18  år, är på väg att lämna. Vad han ska göra i framtiden är fortfarande oklart.

Det är den 27:e januari och jag kliver genom dörren till glashyttan och möts direkt av en svag lukt av bränt trä och sten. Dennis är i full gång med att blåsa glas när jag hälsar. Jag slås av en våg av värme då det är minusgrader ute. Under vintertid är det dock inte mer än 20-22 grader då kylan påverkar mycket. På sommaren kan det dock vara tjugo grader varmare. I taket lyser spotlights ner på tegelgolvet där man kan skymta glassplitter och mäng, vilket är en vit sandliknande blandning med grova korn, som är själva glasmassan. Längs ena stenväggen står kartonger staplade till taket och runt om i lokalen finns verktyg och glaspjäser i alla dess olika former och färger. Glashyttan ligger intill butiken, under vattentornet, i en av de få delar som finns kvar av den gamla ringmuren som löpte runt Kvarnholmen. Sedan 1998 har den lilla glashyttan i centrala Kalmar drivits av Dennis Westholm tillsammans med hans fru Yvonne Wallin Westholm. De var de första att sätta sin fot i lokalerna på 320 år och det har därför krävts mycket renovering.

På frågan om hur man bär sig åt för att bli glasblåsare, svarar Dennis att det beror lite på vad och hur man vill jobba.

-Vill man bara lära sig yrket och jobba som anställd är det bara att gå en utbildning, och träna. Men om man vill ha en egen verksamhet krävs det att man har en idé, och att man hela tiden omvärderar den för att hitta nya produkter som folk är intresserade av att köpa. Självklart krävs det också en vilja och ett driv för att kunna starta upp och driva en egen glashytta. Det är en livsstil.

En vanlig dag för en glasblåsare
dennis_westholmDennis jobbar i hyttan från halv åtta på morgonen till klockan två, tre. Efter det går han in till butiken och är där tills den stänger vid klockan sex. Han får hjälp av sina och Yvonnes föräldrar dagtid då butiken är öppen. Han säger att den största fördelen med att ha en egen verksamhet är att det är mycket frihet, att han kan styra sin dag som han själv vill, MEN, tillägger han att frihet även är sammankopplat med osäkerhet, att det inte finns någon trygghet i om du har jobb nästa dag eller inte då allt hänger på kunderna.

Vi börjar prata om att det är många stora glasbruk dör ut och jag undrar varför han tror att de gör det.

-En av anledningarna är att vi köper andra saker idag, vi konsumerar annat. Håller man på med glas måste man hitta sin egen grej. De större bruken som lyckats med det är fortfarande kvar. Man måste se och göra vad de andra inte gör. Om man inte har en given inkörsport kan det vara svårt att komma in i branschen. Vilket är varför jag tror att färre också väljer att jobba med mitt yrke. Men det kommer alltid finnas folk som uppskattar hantverket och kommer köpa det. Folk har även svårt att se att det är ett hantverk. Att det faktiskt går att tillverka produkter, som mina, för hand.

Nya tag och eventuellt ny karriär för Dennis
De är nu inne på deras 18 år och har bestämt sig för att sälja den lilla hyttan. Anledningen är att de tycker att de har hållit på med det ganska länge nu och att de vill ha en nystart. Dennis kommer fortsätta med westholmsglas på något sätt men de kommer inte bli i form av en egen verksamhet. Han säger att inget är bestämt inför framtiden, och att det inte är det han vill fokusera på just nu. Att omgivningen reagerade positivt tycker han är skönt. Att de har en förståelse för att de har gjort sitt i den lilla hyttan i västerport.

-Beslutet är något som växt fram under några år, vi kände att nu var tidpunkten att ta tag i det.

Efter en trevlig pratstund lämnar jag Dennis och hans lilla glashytta.