Filmrecension-Hugo

I filmen Hugo Cabret, av regissören Martin Scorsese, får vi följa den föräldralöse pojken Hugo
Cabret (Asa Butterfield) som lever på en tågstation i Paris. Där lever han för att slutföra sin
bortgångne fars uppdrag att färdigställa en mekanisk robot. Äventyrs och dramafilmen från
2011 var ett kommersiellt misslyckade, men trots det har filmen både blivit nominerad och
vunnit flera stora priser, varav 5 Oscars 1 .

Efter att Hugos far plötsligt gått bort i en brand blir han tvungen lämna sitt hem och bo med
sin farbror, som är ansvarig för att underhålla klockorna i en av Paris tågstationer. Med hjälp
av talangen Hugo har ärvt från sin far lär han sig ta hand om klockorna och snart därpå
försvinner hans farbror spårlöst. Hugo är nu helt ensam och det enda han har kvar är den
mekaniska roboten som var hans fars stora projekt. Med hoppet om att ett hemligt
meddelande från hans pappa är gömt i roboten är Hugo beslutsam om att färdigställa den.
Hugo stjäl de mekaniska delarna han behöver till automaten ifrån en butiksägare i
tågstationen, George Melies (Ben Kingsley).

Hugo träffar jämnåriga flickan Isabelle(Chloe Grace Moretz), som är Georges guddotter, och
tillsammans upptäcker de att George har ett dolt förflutet. Det som endast var ett uppdrag
att slutföra den mekaniska roboten utvecklas under filmen till en mycket djupare historia.
Kommer Hugo tillslut hitta ett ställe han kan kalla för sitt hem eller kommer han fortsätta
leva i ensamheten?

Hugo, Isabelle och George som huvudpersonerna i filmen heter har oerhört skilda
personligheter. Hugo är en blygsam och tillbakadragen pojke medan Isabelle däremot är
livfull och energisk. George kan i början av filmen uppfattas som hemlighetsfull och kall, men
under filmens gång så utvecklar sig hans personlighet.

Filmens budskap är att man aldrig ska ge upp sina drömmar och har säkerligen en hel del
referenser till regissörens barndom. Martin Scorsese föddes i Queens, New York City, 1942.
Som barn hade Scorsese astma och fick därav svårigheter att umgås med de andra barnen
när det var fysiska aktiviteter. Som kompensation tog hans föräldrar, som båda arbetade
inom filmindustrin, ofta med honom till biografer. Det blev därför naturligt för Scorsese att
fatta ett stort intresse för film redan som ung. Han följde sedan sina drömmar genom sin 50-
åriga karriär som regissör.

Det är en perfekt familjefilm då den har något att erbjuda för alla åldrar. Filmen är dock två
timmar lång och har ibland en något subtil handling, varför den kan upplevas som aningen
utdragen för de allra yngsta. Jag ger den betyget 4 av 5 stjärnor, främst på grund av de starka
rolltolkningarna och den gripande historien. Om man skall anmärka på något kunde filmen,
enligt min personliga åsikt, innehållit fler och starkare spänningsmoment. Det är dock en
spännande och sevärd film. Se den!

Emelie Palmqvist