Fem kronor medmänsklighet

bildbw4Jag går ut från Ica tillsammans med min mamma. Vi bär varsin kasse fylld med mat. En kvinna sitter utanför butikens entré ihopkurad under en filt i regnet.

– Please money, säger hon och sträcker upp en papperskopp mot mig. Jag gräver i fickan och får fram några mynt, det är inte mycket, men det är något. Hon bockar och ler stort, jag ler tillbaka.

Glöm inte att kvinnan under filten utanför Ica är precis som oss andra. Hon har också känslor, ibland är hon glad, ibland ledsen, ibland arg och ibland kanske hon skäms över att sitta där. Det enda som skiljer oss åt är att vi har ett tryggt hem, mat på bordet varje dag och att hon har rest genom hela Europa för att försöka rädda sin familj. Jag beundrar hennes och de andra tiggarnas mod. Därför har jag bestämt mig för att alltid ge dem några kronor när jag går förbi, inte bara för deras skull, utan också för min egen. Då känner jag mig som en bättre människa. Prova ni också. Det är rätt skönt!

Jag förstår inte varför alla är så upprörda angående tiggarna som kommit till Kalmar. De är människor precis som vi, och jag är rätt säker på att de inte sitter utanför Ica i ösregn när det är två grader varmt för att de tycker att det är kul. De gör det för att de måste.

Jag tycker verkligen att folk borde tagga ner lite. Om det sitter en tiggare utanför Ica och ni känner er provocerade av det, gör det inte till en stor grej. Det är ingen som tvingar dig att le mot dem eller ge dem pengar. Men framförallt: Inget ger dig rätten att döma eller bete dig illa.