En småländsk bit av Storbritannien

Foto: N Fowers, © 2007-2008

Det är en regnig och blöt lördagseftermiddag när jag svänger in på gårdsplanen till The Tea Room. Trots det dystra vädret kan man se att trädgården runt om huset kommer att vara vacker till sommaren; hög, tät granskog kantar en vacker gräsplan strösslad med lusthus, bäckar och skulpturer. Jag drar jackan tätare omkring mig som skydd mot det ruggiga vädret och öppnar dörren till kaféet. Det är som att komma in i en annan värld. 

När jag kliver in möts jag av ett vackert rum med högt i tak, mjuk 20-talsjazz, och en doft av nygjorda scones och varmt te. Mannen bakom disken framför mig är något äldre och hälsar lite nervöst på mig när jag närmar mig honom.

Mannen, som heter Åke Johansson, berättar för mig att han öppnade The Tea Room i maj 2012 tillsammans med sin sambo Maureen Muller. De hade i 27 år bott i London, men när längtan efter ett mer lantligt levene uppstod, insåg de att husen och lägenheterna på de brittiska öarna var alldeles för dyra för deras budget. Åke, som är uppvuxen i Broakulla, kom då på idéen att flytta till Småland, och efter några års letande hittade de huset som de idag både bor och har tesalongen i, i Ällebäck utanför Nybro.

Som att bli kär första gången
Jag och mitt följe sätter oss i en divan i rokoko-stil, med utsikt över den dystra eftermiddagen utanför. Den öppna, moderna arkitekturen på byggnaden kontrasterar mot den varma, ålderdomliga inredningen, men istället för att skära sig förs tankarna till uttrycket “det bästa av två världar”; En blandning av gamla tiders elegans och dagens minimalism. Trots att caféet endast har två anställda får vi vår beställning efter en kort väntan, och när doften når mig reser sig håren på mina armar i ren njutning.

Det är som att bli kär för första gången. Två vackra, på gränsen till himmelska scones, serverade tillsammans med jordgubbssylt och clotted cream; en typ av destillerad, lätt syrad grädde, som används istället för smör vid klassisk Cream Tea. När vi med händerna bryter sconesen på mitten och breder på de olika tillbehören, informerar en poster på väggen oss om att vi gör det i Devon-stil; det vill säga, med grädden under sylten, till skillnad från Cornish-stil, då det är tvärt om.

Det finns många regionala skillnader när det gäller hur scones ska serveras, men generellt sett har de gemensamt att de ej ska serveras med varken smör till brödet eller mjölk till teet, då detta tar fokuset från de andra smakerna. Teet serveras i portionstora kannor tillsammans med en timer, för att försäkra att även vi ovana tedrickare ska få en så autentisk upplevelse som möjligt, då många tenderar att brygga sitt te textkorrektur antingen för svagt, eller för beskt. Tillsammans bildar de två olika komponenterna precis det som The Tea Room strävar efter; en unik, makalös upplevelse, svår att hitta någon annanstans. När vi tackar för oss och reser oss för att gå, slås jag direkt av en saknad – som nyförälskad önskar jag att jag kunde stanna kvar in till småtimmarna. Jag tröstar dock mig själv med att jag kommer gå dit många, många gånger…