Att söka sommarjobb

Lukas Bergman: Hade jag varit uppriktig så hade jag ju helt enkelt bara skrivit att jag är “in it for the money”

 

IMG_3281

Jag tror alla håller med mig när jag säger att det känns pinsamt att skriva ett personligt brev. Inte minst för att man är nervös och har svårt att komma på vad man har för färdigheter, men också för att man ställer sig tveksam till om det bara är man själv eller om det faktiskt också finns andra personer utifrån som tycker att man är bra på det som anser sig vara bra på. Jag kan ju exempelvis anse mig vara bra på något utan att någonsin ha fått det bekräftat utav någon. Det känns som att söka sommarjobb handlar om att inse hur bra eller dåligt ens självförtroende är, vilket är lite sorgligt. Jag menar det var ju inte min utgångspunkt när jag skulle börja söka, då hade jag bara pengar på hjärnan.

 

För det är pengar allt handlar om, visst är det? Det tror jag alla här som läser detta håller med om, man skaffar inte ett sommarjobb utav någon annan anledning. Med det sagt tro inte att jag har någonting emot att jobba, det är långt ifrån sant. Vad jag menar är att det hade varit roligare att göra någonting som är helt ens eget arbete, som att måla tavlor och ställa ut. Det är bara den där lilla detaljen att då skulle man inte veta hur mycket man kommer att tjäna innan sommaren är slut så då har man inte riktigt en stabil grund att stå på vilket känns lite obekvämt. Det hade egentligen inte haft så stor betydelse för mig, mer än att jag har ett tydligt mål, jag vet vad jag ska göra med pengarna, varenda krona ska gå åt till att resa.

Efter studenten ska det nämligen bära iväg till U.S.A. Det finns bara ett litet problem. Mitt personliga brev, det är stoppklossen. Jag säger inte det för att jag inte vill skriva det, jag säger det bara för att det har så stor betydelse. Brevet utgör grunden för hur hela min sommar kommer att se ut, så jag måste vara vältalig.

 

Det går inte bara att skriva hur gammal man är och varför man vill ha jobbet och hade man varit uppriktig i det läget så hade ju bara arbetsgivarna vikt pappersflygplan utav ens brev. Hade jag varit uppriktig så hade jag ju helt enkelt bara skrivit att jag är “in it for the money”.

Men med den attityden vinner man ju ingenting, så det är väl bara att börja ljuga ihop någonting om att man “alltid velat jobba inom äldrevården” eller att “dela ut post känns som en framtidsbransch för mig”. Så långt allt väl känner jag, det är ju självklart så att dessa två lögner väger tyngre än en vit men vad gör man inte för en hacka. Men sedan kommer vi ju såklart till nästa problem, hur ska man kunna säga att man är bra på något när man aldrig fått en riktig bekräftelse på det? Det är ju klart att man hört det från sina föräldrar man är bra på någonting, men är det inte alltid så att föräldrar ljuger lite för muntra upp en. Det är ju en naturlig handling från föräldrar men det hjälper än inte direkt att sålla ens bra förmågor från de dåliga. Men det kommer nog gå att skriva ett välformulerat brev, det hela handlar nog bara om att försöka samla sin fulla koncentration och att inte tänka ner sig själv så mycket. Jag skulle ju tro att många här känner igen sig, det är ju inte direkt något unikt det här, att söka sommarjobb. Jag skulle också tro att en hel del funkar som jag i det här läget, men det gäller bara att se vad man faktiskt gör bra och vad man kan bli bättre på. Man ska se potentialen i sig, se vad man kan förbättra sig i under loppet utav några veckor.

Med detta sagt så håller jag tummarna för mig själv och alla er andra där ute som ska söka sommarjobb, såvida ni inte tar min plats.

Lukas Bergman